Vi har länge pratat om att införskaffa enhetlig klädsel till butikspersonalen främst för att fånga den rätta attityden i mötet med kunden. På lagret har detta naturligtvis varit en självklarhet i många år. MEN inte i butiken, och här är motståndet mot ett införande av "klädpolicy" stort.
Med tre kvinnor och en man i min säljkår finns det naturligtvis lika många viljor... och synpunkter. Missförstå mig inte, DETTA är bra i många lägen men kan lika gärna bli en kvarnsten... Liksom Rousseau tycker jag att alla människor ska ha rätt att vara med och besluta, att vara delaktiga i stort och smått...
Lika många säljare som vi är, lika många olika förslag har jag fått. Nu kan ni ju tänka att det är upp till mig som butikschef att bestämma, fatta ett beslut..men det är inte så enkelt.
- Ni förstår, klädseln ger oss en känsla av tillhörighet samtidigt som det ger kunden en tydlig signal om vem som arbetar här och vem som står till kundens tjänst, förklarar jag med positiv energi helt i Rousseaus anda att individen är oviktig - kollektivet är allt. Men liksom honom inser jag att kollektivet i sin tur inte alltid vet sitt eget bästa....
I fredagskväll satt jag med en av säljarna, Ingrid, och diskuterade om olika möjligheter till "uniform", när vår vaktmästare sedan 42 år tillbaka, Hasse, kom in och tog del av vår diskussion.
- Vet ni, sa han, förr (på 70 talet) hade de kostym här i butiken. Snygg, med gula kavajer och svarta byxor. Riktigt piffigt.
Läckert tyckte vi och skrattade lite, mest för att vara artiga.
- Jag har kvar kavajerna i snickarboden (ett rum i källaren) , fortsatte han. Kom med ska jag visa.
Nu vaknade ju min nyfikenhet så vi följde med honom ner i snickarboden och han plockade fram kavajerna. KNALL KYCKLING GULA, har aldrig sett något värre och vi skrattade högt och länge. Men practical jokes har alltid lockat mig, så Ingrid och jag kom överens om att ikläda oss varsin kavaj, gå upp i butiken och se hur omgivningen reagerade...
Sagt och gjort. Vi gick upp i utställningen och mötte vår manlige säljare, Mats, och en av lagerkillarna, Andreas. Jag förklarade att det nu var så bestämt att vi skulle ha dessa kavajer som enhetlig klädsel framöver. Tror inte jag behöver förklara för er vilken reaktionen blev....
Strax före stängningsdag kom Henric Blomsterberg, ägare av butiken, in ...men han höll masken rätt bra och förstod ju att det hela var ett skämt, kanske...
Lördag morgon fortsatte charaden. Ingrid och jag hade på oss kavajerna när nästa säljare, Inga-Lille, kom...reaktionen var den väntade. ALDRIG att hon skulle ta på sig denna "utstyrsel".
- Jo, sa jag, jag kan väl hålla med dig om att färgen kanske är lite överdriven, men det är ju absolut ekonomiskt försvarbart att återanvända dessa och dessutom är ju 70-talet helt rätt i tiden... Men jag kan ju tycka att en snygg figursydd kavaj i svart kanske skulle vara mer diskret och mycket snyggare... Eller hur? lägger jag till.
Gissa hur det slutade?
Jag har fortfarande inte haft möjlighet att tacka Hasse för att han medverkat till att vi äntligen kunnat enas om att vi ska inhandla svarta kavajer till säljpersonalen...
/Susanne
Glöm inte besöka vår hemsida www.blomsterbergs.se
Med tre kvinnor och en man i min säljkår finns det naturligtvis lika många viljor... och synpunkter. Missförstå mig inte, DETTA är bra i många lägen men kan lika gärna bli en kvarnsten... Liksom Rousseau tycker jag att alla människor ska ha rätt att vara med och besluta, att vara delaktiga i stort och smått...
Lika många säljare som vi är, lika många olika förslag har jag fått. Nu kan ni ju tänka att det är upp till mig som butikschef att bestämma, fatta ett beslut..men det är inte så enkelt.
- Ni förstår, klädseln ger oss en känsla av tillhörighet samtidigt som det ger kunden en tydlig signal om vem som arbetar här och vem som står till kundens tjänst, förklarar jag med positiv energi helt i Rousseaus anda att individen är oviktig - kollektivet är allt. Men liksom honom inser jag att kollektivet i sin tur inte alltid vet sitt eget bästa....
I fredagskväll satt jag med en av säljarna, Ingrid, och diskuterade om olika möjligheter till "uniform", när vår vaktmästare sedan 42 år tillbaka, Hasse, kom in och tog del av vår diskussion.
- Vet ni, sa han, förr (på 70 talet) hade de kostym här i butiken. Snygg, med gula kavajer och svarta byxor. Riktigt piffigt.
Läckert tyckte vi och skrattade lite, mest för att vara artiga.
- Jag har kvar kavajerna i snickarboden (ett rum i källaren) , fortsatte han. Kom med ska jag visa.
Nu vaknade ju min nyfikenhet så vi följde med honom ner i snickarboden och han plockade fram kavajerna. KNALL KYCKLING GULA, har aldrig sett något värre och vi skrattade högt och länge. Men practical jokes har alltid lockat mig, så Ingrid och jag kom överens om att ikläda oss varsin kavaj, gå upp i butiken och se hur omgivningen reagerade...
Sagt och gjort. Vi gick upp i utställningen och mötte vår manlige säljare, Mats, och en av lagerkillarna, Andreas. Jag förklarade att det nu var så bestämt att vi skulle ha dessa kavajer som enhetlig klädsel framöver. Tror inte jag behöver förklara för er vilken reaktionen blev....
Strax före stängningsdag kom Henric Blomsterberg, ägare av butiken, in ...men han höll masken rätt bra och förstod ju att det hela var ett skämt, kanske...
Lördag morgon fortsatte charaden. Ingrid och jag hade på oss kavajerna när nästa säljare, Inga-Lille, kom...reaktionen var den väntade. ALDRIG att hon skulle ta på sig denna "utstyrsel".
- Jo, sa jag, jag kan väl hålla med dig om att färgen kanske är lite överdriven, men det är ju absolut ekonomiskt försvarbart att återanvända dessa och dessutom är ju 70-talet helt rätt i tiden... Men jag kan ju tycka att en snygg figursydd kavaj i svart kanske skulle vara mer diskret och mycket snyggare... Eller hur? lägger jag till.
Gissa hur det slutade?
Jag har fortfarande inte haft möjlighet att tacka Hasse för att han medverkat till att vi äntligen kunnat enas om att vi ska inhandla svarta kavajer till säljpersonalen...
/Susanne
